Att vara snygg på smällen var ingen större konst. Mitt hår var fylligt och svallande, min barm likaså (utan bra bh svallade det minsann en del). Hyn och ögonen strålade ikapp. Magen var påtaglig, men perfekt rundad.
Gravida kvinnor bär på livets hemlighet. När hemligheten väl kommit ut försvinner en del av magin. Visst, som ammande mamma är man en hjältinna och alla säger hur chic man är och hur smal man blivit – så länge man har den chicaste av accessoarer under armen. Då är alla fashion faux pax förlåtna.
Utan bebis känner jag mig bara mjuk runt midjan, med permanenta påsar under ögonen, mjölkfläckiga, urtvättade trikåtoppar och gamla jeans som sitter som korvskinn.
Inte ens sooo last season.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst har våra liv förändrats! På bussen hem från DS trängdes jag med ett gäng studenter. Jag fascinerades över hur unga 19-åringarna var...och jag är väl inte så gammal?!?!
Det känns rätt länge sen som man var nyligen utflugen från boet. Nu är man själv där, förälder och påtagligt vuxen på alla sätt och vis.
Men visst kommer påsarna under ögonen att försvinna och magen kommer att iaf något så när gå tillbaka till vad den varit. Amningstovorna i håret kommer vara ett minne blott, liksom kräkfläckarna på axeln. Vi kommer troligtvis att sakna denna tiden då vi fått lite distans, så som vi kan göra med vår graviditet.
Men hur kul var det egentligen att spy varje morgon i 4-5 månader och att gå upp 25 kg i vikt???
Eller att avstå från goda viner och ostar???
Jag gillar postgrandiostiden bättre än muminmamma!
Tack, Blondie, för att du ger mig lite perspektiv! Det är sant. Jag saknar inte heller mina svullna lår, vrister och fingrar. Inte heller halsbrännan och att behöva sova på sidan eller att avstå från fredagsvinet - även om det dricks ett glas i hemmets lugna vrå istället för fem glas på på Riche (fylla på fastande mage - aah,good times, good times).
Jag som dessutom numera är "omgift småbarnsförälder"... Det låter, det!
Jeg vet hva du mener. Jeg vil helst ikke gå ut uten lillemann slik at folk bare tror jeg har en slapp kropp, og ikke er en forholdvis sprek postgravid... ;-) Jeg satser på at det hjelper litt å være aktiv hver dag (= gå med barnevognen, og prøve å starte litt forsiktig med yoga om noen uker) for at jeg iallefall føler meg litt bedre. Og når man føler seg bedre ser man også bedre ut. Dessuten, snart sover babyene bedre og da er man ikke lenger i koma hele tiden.... ;-) Benytter dette som en mulighet til å rense i garderoben, og har kjøpt litt nytt også.
Håller med. Själv var jag ju den där (beatchen) som mådde strålande under graviditeten, gick bara upp 10 kg och gick i högklackat fram till BF.
Nu däremot är jag trött o glåmig, fäller hår och går jag stadigt uppåt!
Skicka en kommentar